måndag 13 oktober 2014

#311 - The Sting

Svensk titel: Blåsningen
Land:
USA
Längd: 129 min
År: 1973
Regissör: George Roy Hill

Tillsammans med Luther Coleman rånar Hooker (Robert Redford) en man som visar sig bära på en enorm summa pengar. Luther blir dock inte lika förtjust och drar sig ur det hela. För sent står det klart att de rånat en man som arbetar för den inflytelserike Doyle Lonnegan (Robert Shawn) från New York. När Hooker finner Luther brutalt mördad, beslutar han sig för att söka upp Luthers kamrat Gondorff (Paul Newman). Gondorff blir chockad över beskedet om Luthers död, men lovar att utkräva hämnd. Tillsammans planerar de båda att utsätta Lonnegan för århundradets kupp.


George Roy Hill tar oss med på en stillsam (men ändå knivskarp) historia där vi får följa Robert Redford och Paul Newmans karaktärer i kampen mot den onde Lonnegan, som spelas av Robert Shawn. Tre starka skådespelare som briljerar på olika håll i filmen. Men om jag får utmärka någon av dessa tror jag faktiskt att Shawn tar hem det. Hans agerande under "poker-scenen" fick mig att känna obehaget som spreds i rummet ju längre in i spelet vi kom. Redford och Newman som radarpar var en fröjd att titta på, de kompletterar varandra väldigt bra.

Filmens historia är inget märkvärdig egentligen. Till en början undrade jag hur den skulle lyckas dra ut på dryga två timmar. Men filmen har sina speciella segment för att berätta historien (det tycker jag ni ska se filmen för att se vad det är jag menar) och det finns en skön känsla igenom hela filmen. Mycket beroende på den glada musik som spelas. Även om det inte är överdrivet med musik i denna film ligger balansen rätt för att skapa stämningen i de olika scenerna. Till största del är filmen lättsam, men det finns några segment där det blir väldigt allvarligt och det var en njutning att få se denna hederliga klassiker för första gången!


lördag 11 oktober 2014

#310 - Idioterne

Engelsk titel: The Idiots
Svensk titel: 
Idioterna
Land:
 Danmark
Längd: 113 min
År: 1998
Regissör: Lars von Trier

Ett antal unga människor lever i ett kollektiv och strävar efter att leva som idioter. I kontakt med resten av samhället och med varandra försöker de att komma i kontakt med sig själva.



Då har man alltså sett sin första von Trier film och vad ska man säga egentligen.. Detta är ju den andra dogma-filmen som gjorts men i själva verket förstår jag inte riktigt vad budskapet var. Om det nu fanns något. Jag gillar hela idén till filmen. Men genomförandet föll mig inte i smaken. För att vara en dogma-film är de ju verkligen det den säger sig vara och väldigt realistisk i många scener. Jag tror aldrig jag sett en person med stånd eller folk som har sex på riktigt (så man får se det) i en "vanlig film" tidigare. Dock blev det väldigt utdraget. Kanske var det mer slagkraft med just denna typen av film när det begav sig för 16 år sedan. Men jag kan inte sticka under kant med att det är en intressant film. Vill man se något annorlunda ska man absolut spana in denna filmen!