#290 - Mannen på taket

Engelsk titel: Man on the Roof
Land: Sverige
Längd: 113 min
År: 1976
Regissör: Bo Winderberg

Kommissarie Beck (Carl-Gustaf Lindestedt) och hans assistent Rönn (Håkan Sener) får hand om ett mord som begåtts på Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm. Den mördade visar sig vara polis och utredningen som följer visar också att offret var en synnerligen otrevlig person. Genom kårandan inom polisen har han flera gånger räddats från prickningar för övergrepp.

Denna svenska film är en film som jag känt till sedan länge. Det som förvirrade mig var dock när namnet Beck dök upp. Främst då jag, som är lite yngre, är uppväxt med kommissarie Beck (spelad av Peter Haber) ungefär alla söndagar på tv 4 året om. Tur var väl att det inte gjorde så mycket då Lindestedt kändes mer som den "äkta" Beck, även om jag gillar Haber. Nu har jag inte läst boken "Den Vedervärdige mannen ifrån Säffle" som filmen är baserad på, men Lindestedt kändes mer äkta på något vis!

Nu blev jag osäker på om jag konstaterat det tidigare. Men även om jag har gjort det så känns det inte fel att återigen säga: Svensk film var så mycket bättre förr! Starten på denna film var riktigt stark och den blodiga "öppnings scenen" var något av det bästa jag någonsin sett på svensk film! Widerberg ger oss en väldigt realistisk film och även om filmen (mot slutet) blir lite väl actionfylld, finns fortfarande den realistiska toningen där.

Filmen startade bättre än hur den slutade. Slutet kom riktigt oväntat och trots att jag först inte gillade det så slog det mig i samma sekund att det är sådant som man aldrig ser i en svensk film. Tanken ändrades fort och jag kände att det var riktigt ball! Förövrigt så är detta den enda film jag lyckats se med Sven Wollter, som jag förövrigt har VÄLDIGT svårt för) och faktiskt tyckt att han var relativt bra i sin roll. Jag ogillade honom inte i alla fall (som jag annars gör när han dyker upp lite här och var). Om jag ska göra en avslutande kort jämförelse här mellan denna Beck-film och de nya så saknade jag Persbrandts Gundvald Larsson. Thomas Hellberg kändes inte alls som den "äkta" Mikke P!

#289 - In the Year of the Pig

Svensk titel: Vietnam - Grisens år
Land: USA
Längd: 103 min
År: 1968
Regissör: Emile de Antonio

Tidig film om USA:s inverkan i Vietnamkriget samt deras utrikespolitik generellt, väldigt anti-amerikansk.





 En stark och gripande dokumentär som visar på hur tankarna i USA:s utrikespolitik såg ut för lite mer än 40 år sedan. Filmen i sin helhet tyckte jag gick lite upp och ner, i förhållande till hur den var upplagd. Dock måste jag verkligen hylla denna dokumentär för vad den tar upp och hur den är klippt. Trots många råa scener som dyker upp visar detta verkligen en rätt verklighet av hur inblandningen må ha gått till. Ja, jag säger "må ha gått till". Det kan stämma, men de amerikanska "topp-männen" blir verkligen satta mot väggen i denna dokumentär. Och jag tycker det är helt rätt hur de klippt filmen (tåls att nämna igen!) då det verkligen blir ord i motsägelse till hur händelserna såg ut i Vietnam. Jag rekommenderar denna dokumentär, men samtidigt vill jag varna för de starka scener som förekommer i filmen. Det är inte varje dag man ser människor som bränns levande. Beundransvärt att sådant här görs för jag tror sådana här filmer är viktiga att de dyker upp!

#288 - Dodsworth

Svensk titel: Varför byta männen hustru?
Land: USA
Längd: 101 min
År: 1936
Regissör: William Wyler


Efter över 20 års hårt arbete, har Sam Dodswoth (Walter Huston) precis sålt sin bilfabrik och ser fram emot att spendera sin pension tillsammans med sin älskade fru Fran (Ruth Chatterton). Dagen efter försäljningen seglar paret till Europa för att spendera några månader där och njuta av livet. Men Fran har en tendens att dra sig till andra männs uppmärksamhet för att känna sig yngre, något som kommer att hota äktenskapet och tvinga Sam att ta några tuffa beslut.



En liten film med ett, delvis, ytterst dagsaktuellt "problem" som jag kunde känna igen mig i HUR folk beter sig idag. I förhållande till att denna filmen är ifrån 1936 är det intressant hur dessa "tankar" och "beteenden" fortfarane existerar idag, fast i en större utsträckning. Tyvärr. Utifrån denna synvinkel så tycker jag att det var en intressant film. Främst med tanke på när filmen är gjord. Dock slog det mig nu att jag såg en film förra sommaren ifrån denna lista som gick i ungefär samma tema. Må hända att andra halvan av 30-talet hade ett "tema" om "relationsproblem".. Jag får uppmärksamma detta mer när jag ser filmer ifrån denna tid och jag lovar att återkoppla längre fram kring detta påstående.

Nåväl. Jag får prata lite om filmen rent tekniskt också känner jag: så hur var den? Väldigt stillsam sådan med schysst scenografi ifrån båtresan. Det enda som jag tyckte var lite tråkigt var att filmen startade väldigt trögt, men växte sig mer och mer ju längre in i handlingen man kom. Starten på en film, är för mig personligen, en väldigt viktig del. Fast jag gillar ju när det inte faller på slutet heller så det gick kanske jämt ut den här gången!

#287 - Naked Lunch

Svensk titel: Den Nakna Lunchen
Land: Kanada/Storbritannien/Japan
Längd: 115 min
År: 1991
Regissör: David Cronenberg

En surrealistisk William Burroughs-filmatisering om en man (egentligen Burroughs själv) som blir beroende av ett insektsutrotarpulver och reser till den märkliga staden Interzone. Homosexualitet, droger, stora skalbaggar, krossade tusenfotingar och levande skrivmaskiner blandas friskt i filmen.


Tja.. Jag har tyvärr inte så mycket att säga om denna film. Bara handlingen säger ju sig självt lite och detta var en väldigt svår film tyckte jag. Dock vill jag varken säga bu eller bä. Efter att ha läst lite kring filmen och dess författare så ska ju denna boken vara skriven så att du ska kunna läsa den lite hur du vill. Det verkar inte finnas någon kronologisk ordning, vilket är intressant hur de fått ihop filmen då det finns en handling. Kanske man uppskattar filmen mer om man är bekant med författaren. Älskar man surrealism på hög nivå så ska man absolut kika in denna filmen. Är nog en av de märkligaste filmer jag sett i mitt liv, det var ju kul på sitt sätt!

#286 - Roma, città aperta

Engelsk titel: Rome, open city
Svensk titel: Öppen stad
Land: Italien
Längd: 100 min
År: 1945
Regissör: Roberto Rossellini

Året är 1944. Mussolini har fallit och Roms gator ekar av nazisternas stöveltramp. En av Roms ledande motståndsmän är på flykt från övermakten. Hans vänner försöker hjälpa honom med förödande följder för sig själva.


 40-tal och vi befinner oss i det italienska neo realistiska träsket. Denna film har jag tyvärr inte så  jätte mycket att säga om. Trots att början av filmen började intressant så tappade den ju längre in  i filmen man kom. Jag vill dock inte tillägga att det var en dålig film. Däremot så insåg jag att jag hade svårt att uppskatta den då jag har för lite förkunskap om situationen i Italien under 40-talet. Jag har dock full förståelse för att det måste varit kris i landet med tanke på nazisternas  intåg. Dock blev just denna film lite för abstrakt för mig. Men vill man ha lite situationsfilm ifrån Italien under 40-talet så är det en varm rekommendation!

#285 - Sommarnattens leende

Original titel: Sommarnattens leende
Engelsk titel: Smiles of a Summer Night
Land: Sverige
Längd: 108 min
År: 1955
Regissör: Ingmar Bergman

Filmen utspelar sig huvudsakligen på ett skånskt herresäte kring sekelskiftet 1900. Den kretsar kring advokaten Egerman (Gunnar Björnstrand) och hans familj, och de problem kärlekens kraft kan ställa till med.


Bergman + romantisk komedi? Ja, faktiskt OCH det är riktigt bra! Intresset väcktes stort när det kom upp vad det var för typ av film. Kanske är den första Bergman film som jag sett (hittills) som går att se nästan närsomhelst då den inte är tung, mörk och dyster som hans andra filmer. Jag är fortfarande förvånad över hur rolig och bra denna film var. Dialogerna mellan Gunnar Björnstrand och Eva Dahlbeck är helt outstanding. Knivskarp, rak och ironisk - fast på tidigt 1900-tals-vis.

Filmens handling tycker jag pendlar lite upp och ner. Däremot ligger den komiska känslan igenom hela filmen och är ett intressant drama karaktärerna emellan. Bergman levererar som vanligt, bra skådespeleri och fotot håller till största delen filmen igenom. Nu hoppas jag på att det kan finnas någon mer komedi gjord av Bergman, för detta gillade jag verkligen!

#284 - Körkarlen

Original titel: Körkarlen
Engelsk titel: The Phantom Chariot
Land: Sverige
Längd: 106 min
År: 1921
Regissör: Victor Sjöström

Filmen handlar om David Holm (Victor Sjöström) som dör i nyårsnattens sista minut och möts av Dödens körkarl. David är dömd att ta körkarlens plats som transportör av de avlidna, men innan dess tar körkarlen med David på en resa genom hans liv. Han får också följa körkarlen till den dödsbädd som är näst i ordning

Äntligen har man sett denna klassiska svenska film som var helt banbrytande när den kom 1921 då det var första gången som man använde sig av dubbelexponering (se bild nedan). Sjöströms filmatisering av Selma Lagerlöfs berättelse Körkarlen var en riktigt intressant filmupplevelse. Min personliga relation till stumfilm är att: är det bra, då är det riktigt bra (och tvärtom!). Denna svenska film var mycket bättre än väntat (och det med råge). Känslan, scenerna och effekterna är så galet bra för att vara 1921.

När jag satt och kollade på filmen så slog det mig ännu en gång hur mycket bättre svensk film var förr, mot hur de är idag. Det faktum att denna filmen blivit revolutionerande i.o.m dubbelexponeringen så förstår jag inte varför detta inte har hållit i sig i utvecklingen inom svensk film. Jag hittade dessutom en liten funfact grej kring filmen (vet dock inte om den stämmer); men en scen i filmen när det är en som hugger igenom en dörr med en yxa ska ha varit så influerad och inspirerad till att Stanley Kubrick kopierade denna scen till sin egen i The Shining (1980). Hur ball är inte det då?

En riktigt rolig filmupplevelse. Hela vägen försökte jag hitta hur de skapat allt. Filmen ju inte änns existerat i 20 år och ändå gör Sjöström en sådan prestation med denna film. Nej, jag bugar och bockar för detta och hoppas fler kan influeras av dessa gamla filmer. För hur mycket film det än produceras idag och hur mycket "snyggare/bättre" filmerna är idag så kan ingen komma i närheten av t.ex. denna film när vi kommer till känslan. Vart har känslan för filmen tagit vägen?

#283 - The English Patient

Svensk titel: Den Engelske Patienten
Land: USA
Längd: 162 min
År: 1996
Regissör: Anthony Minghella

Andra världskriget rasar i Nordafrika. En svårt skadad pilot räddas ur ett flygplansvrak i Sahara. Hans ansikte är bränt till oigenkännlighet, och hans minne är borta. Han väntar bara på att få dö, och en ung sjuksköterska delar väntetiden med honom. Under tiden som världen omkring dem långsamt vaknar efter flera års krig kommer hans minne tillbaka...

Då jag nyligen har prickat av lite filmer det senaste här som utspelar sig i samma miljö som denna film så blev jag plötsligt påmind om att alla filmer som utspelar sig i öknen håller samma klass. Sen så brukar jag ju sällan kolla upp vad filmerna handlar om och går istället efter känsla + titel. Men denna film blev en film i klassiskt drama som jag inte riktigt förstår hur den kunde kamma hem hela 9 Oscars 1996. Men jag hade nog en mer förväntan av denna film då jag trodde det skulle hända lite mer, av någon anledning. Fint skådespel emellan och några små små glimtar där det blev bra. Överlag så är detta en film för den som är mer insatt i karaktärer och dramer än vad jag är, gött att det finns film för alla - eller hur?